9 oktober 2012

monogram


Jag har alltid varit svag för gamla textilier... 
handvävda av linet man odlade på gården, 
omsorgsfullt namnade med de finaste monogram, 
även om de skulle användas 
till att torka disken med...


Vilken historia... 
här är en som mamma namnade innan hon hade gift sig och bytt namn. 
Och jag har faktiskt också namnat några för lääänge sedan...



Jag kan inte låta bli att köpa när jag hittar så här fina. 
Älskar de röda monogrammen på det enkla och grova linnet♥


9 kommentarer:

  1. Ja, tänk vad dom sydde och fixade. Själv har jag spets sparad som min mormors mor har gjort. Gammal och gul har den blivit men jag har inte hjärta att slänga den.

    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Så himla fint! Min farmor och farfar har samma initialer som min sambo och jag så det är extra roligt att ha fått deras lakan och handdukar!

    SvaraRadera
  3. Åååh vad jättefint!!! Det är verkligen något visst med gamla textilier med monogram, sååååååå vackert!!!

    Kraaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig ! Så vackra de är, jag har några också och de är jag lycklig för :)

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  5. Jag vårdar mina ömt, det är en riktig lycka med så vackert linne!

    kram

    SvaraRadera
  6. Jag har några efter min Farmor som bara får ligga och vara fina

    kram Rosa

    SvaraRadera
  7. Ja, vilket fantastiskt hantverk och ändå bara något så enkelt som en diskhandduk :) Jag samlar också på mig i alla möjliga färger, men röda är en favorit.

    Ha en mysig onsdag!
    Kram
    Ulrika

    SvaraRadera
  8. Visst är det något alldeles speciellt med gamla textilier med vackra monogram. Underbart fint och vilket fantastiskt hantverk!

    Trevlig kväll!
    Kram Marie

    SvaraRadera
  9. Superfint med monogram, jag har kvar en del från min gammelmormor. Dukarna kommer fram till jul.
    Ha en fin kväll, kram

    SvaraRadera