5 januari 2012

hjärtan


Jag tycker så mycket om gamla lakan och handdukar. 
Tänk hur mycket tid och kärlek det gick åt för att kunna göra sina egna lakan och handdukar. 
Ofta började det med att man fick så sitt eget lin i mitten på maj.
Det skulle helst sås på Linneadagen eller på Karolinadagen...
Så på hösten skulle det ryckas, frörepas och sedan rötas. Själva rötningen kunde ta flera månader och gjordes för att växtlimmet skulle lösas upp så man kunde få ut de fina fibrerna som låg inuti stjälken.
Sedan bråkades linet, skäktades och häcklades för att till slut spinnas.


Så hade man fått fram garnet som kvinnorna sedan varpade och satte upp i sina vävstolar för att väva meter efter meter under de mörka vinterkvällarna.
 Nu var det ju inte riktigt klart ändå för nu började arbetet med att fålla och dekorera med de finaste spetsar och monogram...
Tänk så mycket kärlek det finns i de gamla linneskatterna!

Därför känns det roligt att kunna ta tillvara på linnet när det till slut 
har slitits ut och göra något nytt av det... 



1 kommentar:

  1. Hej! Så glad jag blev att du har börjat blogga igen. Jag gav upp ett glädjetjut..... och familjen undrade vad som hänt. Jag länkar dig direkt. Ha det så gott.

    SvaraRadera